Grafikern och målaren Lars Hoffsten, bosatt i Linköping, var grafikstipendiat vid ÖKKV förra året. Att ett stipendium inte enbart behöver resultera i en trevlig resa för att ta emot pengar, visar de ringar på vattnet som uppstått. Efter att ha tillbringat en inspirerande arbetsmånad på verkstan i Ö-vik, inbjöd Hoffsten ÖKKV att göra en samlingsutställning i Linköpings bibliotek senare på hösten. En utställning som dessutom förlängdes och fram till sista januari i år visas på Stadshusets galleri. Som motprestation kommer konstnärer från KKV-verkstaden Krogen Amerika upp till Örnsköldsviks museum senare till sommaren. Lars Hoffsten inbjöds också personligen att ställa ut i samma hus, ett erbjudande som från tid till annan går till grafikstipendiaterna. Det är denna utställning som visas just nu i konsthallen längst upp i huset. Att Lars Hoffsten är bror till sångerskan Louise Hoffsten, att hon samma dag som vernissagen framträdde i Örnsköldsvik låter som en ytterligare inplanerad ring på vattnet men det var faktisk mera en lycklig slump.

© BUS 2007 Lars Hoffsten "Journey to the One part I & II" (detalj), blandteknik

Musik är också en av de viktiga ingredienser som gör Lars Hoffstens utställning så mångfacetterad och infallsrik. Att han är en stor skivsamlare förstår man när man ser installationen "Journey to the One Part I & II" som täcker nästan hela golvet i första rummet. Här har han dekonstruerat ett antal LP-skivor, genom övermålningar på både konvolut och vinylskivor, för att locka fram gemensamma symboler och visuella avkodningar. Det handlar inte minst om den bildmässiga mytologi som på ett genomgripande sätt förändrade vår syn på konst och musik från popkonstens dagar på 60-talet och som sedan dess omhuldats från olika håll. En av rörelserna, op-konsten, var till exempel en viktig inspiration för många skivomslag. Genom det interaktiva verket "SPIN" på väggen intill golvet skapar Hoffsten en synnerligen träffande sammankoppling mellan musik och konst.

© BUS 2007 Lars Hoffsten "SPIN" (detalj), blandteknik

Transformeringar och hybrider genomsyrar utställningen. Genom mobiler, objekt, målningar, video, foto och grafik, förflyttas man som åskådare mellan såväl olika tidsepoker som olika genrer och sinnestämningar. Privat samsas med politik, psykologi möter filosofi, humor tangerar allvar, och all denna mängd av möjliga betraktelsenivåer gör mig uppsluppen och skapar den sortens avväpnande öppenhet och beredvillighet som man som betraktare av konst så ofta hoppas på ska inträffa.

© BUS 2007 Lars Hoffsten "Dreamwever", silkscreen

I videofilmen "Lärlingen", som baseras på en pjäs av Beckett, ser man en person som ständigt misslyckas att äntra ett rep och som hjälplös och komiskt faller till golvet. Essensen av det hela gestaltas intill i bilden "Dreamwaver", där livets hårda villkor ses genom ett metafysiskt ljusspel, milt och försonande, med kanske religiösa undertoner.

© BUS 2007 Lars Hoffsten "Blow wind Blow", linoleum

Den intensiva eller hypnotiska rörelsen i jazzen eller popen går som en röd tråd i flera grafiska verk. I "Blow wind Blow" finns en nästan kosmisk besvärjelse av livets dans och villervalla. Ett annat verk, "Swingers", ser ut som ett skrivet partitur på den rytmiska och exalterade jazzkänslan. Det finns ett genomgående drag av barock livstörst och existentiell eufori i Lars Hoffstens grafik och måleri. I flera små målningar uppstår plötsliga genomlysningar, ett slags sammansatta statements av poesi och livsnärvaro, som i serien "Dervish", i bilderna "One step beyond" och "Livet, cykeln och alltihop". Det enkla och direkta anslaget i bilder av typ "Shelter", "On the run", "Balanskonstnär", skapar en sorts blixtbelysningar på människans kamp och drama genom hårt markerade och röda silhuettfigurer.

© BUS 2007 Lars Hoffsten "One step beyond", olja.

© BUS 2007 Lars Hoffsten "Shelter", olja.

Betyder då denna mix av visuella skrönor och uppenbarelser att Lars Hoffsten blott och bart är en övervintrande popkonstnär, som fortfarande och oblygt tror på konstens och musikens, ja rentav den lilla människans inneboende revolutionära kraft, eller eros? Och detta mitt i en samtid som är så uppfylld med problematiseringar, kritik och nyskrivningar av våra invanda begrepp och perspektiv. Nej, det vore för enkelt med en sådan beskrivning. Det är väl för övrigt knappast aktuellt längre med några övervintrare i vår tid av global uppvärmning och global utjämning. Konstens rum är inte längre bara nu och just här, det har utvecklats och omfattar ett större fält både bakåt och sidledes. I Hoffstens utställning kan man stå länge inför en liten enskild bild och begrunda sakernas tillstånd.

Text och foto: Jan K Persson
07-01-24